Matt Groening är ju en riktig kändis, men ingen vet hur han ser ut. Han gömmer sig ju ganska mycket... men här är han i allafall! Han som har skapat Simpsons och Futurama! På bilden så är han med och firar Simpsons 400:e avsnitt!

Men jag förstår Matt Groening, tänk att tjäna otroligt mycket pengar och vara känd, men att ändå kunna gå på stan och inte bli igenkänd hela tiden? Det är nog det Simpsons-gänget tycker är bäst med att vara en seriefigur, att kunna ha ett privatliv också. För dom skulle ju verkligen kunna vara riktiga kändisar också, och vara med på Jay Leno, Letterman, etc etc, men det är dom ju inte. Så det verkar som om dom har valt att både ha kakan och äta upp den!  :)

Nyhet i aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1066110,00.html är att Posh har opererat sig en massa... men jag tycker att det snarare ser ut som om hon har gått ner en massa i vikt... för man förlorar ju även lite fett i ansiktet när man går ner i vikt... men hennes bröst ser dock inte så äkta ut...

Min älskling tycker att denna "tidning" skulle passa honom... hmm... *ingen kommentar*... men visst är den rolig?  :)

Jag är så otroligt nöjd med mina Fresh Home votivljushållare från Partylite. Fick hem dom idag!! Här står dom på mitt dammiga nattduksbord. Dom är mycket mycket finare i verkligheten, för på bilden syns inte riktigt lövmönstret som finns på ena sidan. Men dom skimmrar mycket och är otroligt fina, tror att dom kommer att passa bra på mitt nattduksbord. Har haft i två votivljus med doften Solblekt Bomull, jag tänkte att det kunde ju passa bra i sovrummet  :)

Gjorde godistestet på Karamellkungens hemsida http://w001.candykingcampaign.com/se/

Blev ju inte direkt förvånad att jag blev en chokladokrat. Men skulle jag vara en struts om jag var ett djur??? Och en gurka om jag var en grönsak??? Hmm... jag är skeptisk till dessa resultat...

Jag drömde imorse att klockan var 12 och jag hade försovit mig. Jag vaknade av denna dröm och såg att klockan var 7.10 (och jag skulle ha gått upp kl. 7), klockan hade inte ringt och jag hade försovit mig! Som tur var inte så mycket. Men mina elever skulle ha nationella provet (muntliga delen) så jag fick verkligen inte var sen!

Men skumt att jag drömde att jag försov när jag verkligen gjorde det. Och jag brukar aldrig försova mig annars, jag är extremt lättväckt. Men jag hade ställt min sambos gamla mobil på ringning kl. 7, och jag såg att halva batteriet fanns kvar. Men tydligen så är batteriet jättedåligt så att den kan dö utan att pipa! Men tur att man har en klocka inombords som väcker en istället  :)

Jag har blivit beroende av wasabinötter. Jag kan inte sluta äta dom, dom är sååå goda! Men jag hade ju tänkt köpa sånna dära wasabi-ärtor, men det råkade bli wasabinötter (med jordnötter då) och dom är ju inte alls så nyttiga  :(  Men goda ändå! Men 460kcal per 100 gr och jag har en 300 grams påse som jag snart har ätit upp... läskigt många kalorier!

När man börjar närma sig 30, så har fler och fler av ens vänner bildat familj. När man själv har ett stadigt förhållande sedan fem år tillbaka så får man då och då frågan: "och när ska ni skaffa barn?". Och när man då svarar på frågan att "nej, jag vet inte... jag vet inte ens om jag vill ha barn." så brukar dom flesta bli ganska förvånade. Jag har till och med fått kommentaren "det var ovanligt!".

Sen när kollegorna på jobbet nu ynglar av sig en efter en (5 stycken nu dom senaste/närmaste månaderna) så känner man lite press på sig. Men ska det verkligen vara så? Ska man känna press att skaffa barn? Är det så det ska vara?

Jag kom på mig själv häromdagen funderandes på "ja, man kanske skulle skaffa barn" men när jag sedan ställer mig frågan varför ska jag skaffa barn? Så har jag inget bra svar!

För svaret ska väl inte vara: för att jag är kvinna och det är min biologiska plikt, eller alla andra gör det? Men man känner sig faktiskt lite konstig ibland när man som 27-årig frisk kvinna inte kan svara på frågan varför man ska skaffa barn. Man känner även lite utanförskap när alla andra pratar om sina barn. Men jag ska väl inte skaffa barn för gemenskapens skull, för att passa in?

För jag känner faktiskt ingen som helst lust att ha barnet i sig då, det är ju gemenskapen och acceptansen från samhället jag längtar efter. Jag trivs otroligt bra med mitt liv som det är (för det mesta), jag kan göra exakt vad jag vill när jag vill. Inte för att jag ser barn bara som hinder, men jag tror inte att dom kan tillföra så mycket till mitt liv, inte mer än vad vuxna vänner eller min älskade partner kan. Men någon annan kanske kan hjälpa mig att svara på frågan: varför ska man skaffa barn?