Annelie/Sötnos82

20 september 2008 13:26

Jag förstår precis hur du känner! Jag var dessutom inte alls förberedd på att det skulle göra så fruktansvärt ont i början! Nu är Lova drygt tre veckor och amningen fungerar ganska bra, och hon har börjat amma kortare stunder. Använder även amningsnapp, men försöker sluta med den.

Skulle jag ge ett råd till gravida är det att det är jobbigt ibland, allt är inte rosaskimrande lycka, och framför allt så är det OKEJ att känna att det är jobbigt! Du älskar inte ditt barn mindre för att du tycker att det är jobbigt emellanåt! Jag kände mig som världens sämsta mamma innan jag insåg det!

Stina

20 september 2008 14:10

Det är övergående! Smärtan försvinner, med första barnet är det värst, låt det ta tid allt sker inte på en gång ;-).
Och gör amningsstunden mysig inte bara för babyn utan även för dig, bulla upp med kuddar ha ett glas dricka nära till hands och läs böcker (du som är så läsglad, nu har du din chans ;-)).

Jag hade en helt misslyckad amning med mitt första barn och önskar så att jag haft bättre stöd och inte bara känt som du gör att man är pressad att amma. Med mina andra 3 (ja jag har 4 barn ;-)) har amningen gått perfekt och jag lovar när det funkar är det det bästa man någonsin gjort (svårt att förklara!).
Så kämpa på om några veckor är ni vana båda två. Och mitt råd är att inte mixtra för mycket med ersättning innan ni har en helt fungerande amning det är lätt att förstöra produktionen och bebisen kan bli "lat" barnet måste ju jobba för maten när man ammar.

Det finns säkert någon amningsmottagning på erat sjukhus var inte rädd för att gå dit eller ring amningshjälpen där finns massor av erfarna mammor att prata med och dom brukar kunna komma hem till en också med lite matnyttiga råd. Och inte minst så finns det hjälp att få mot såriga bröstvårtor. Det finns krämer och olika typer av skydd, jag kan rekomendera något som gör så att bröstvårtan ligger luftigt och i bröstmjölk (finns små skålar att köpa eller snäckskal eller lillypadz testade dom sist och dom funkade mycket bra). Det är jobbigt med såriga bröstvårtor för man kan ju liksom intee låta dom vila och läka ifred så det tar lite tid men man överlever. Avluta varje amning med att lufta och smörja in med lite bröstmjölk och så någon behållare som skydd i behån mellan amningarna.

Ja jag kan hålla på och skriva hur mycket som helst märker jag, du får hojta till om du vill höra mer ;-)

Och försök släppa alla tankar på att det är ett tvång dom hjälper inte jag lovar!

Kämpa på!!

Lilltroll

20 september 2008 15:03

Visst är det jobbigt! Minns det som igår fast det är länge sedan - AMNINGEN FUNKADE INTE - jag var värdelös, oduglig och min son skulle säkerligen få men för livet. HA HA... ibland lurar dom i en massor med tok, så är det. Nu har jag en underbar, skötsam, frisk, kry 16-åring med mentalt god hälsa och god självkänsla och inga allergier - UTAN AMNING! Jajamen, så kan det gå :) Men visst, det är säkert bra att amma också... Jag tycker man gör som man vill och kan jag :)
Ha det gott!
Lilltroll

Gunilla på Katts of Sweden

20 september 2008 16:21

Om inte jag minns fel, så fanns det för några år sedan en slags grej som man kunde sätta över bröstvårtan när man ammade, så att det inte gjorde så ont. Kolla du med bvc om de vet eller sök på nätet. Det kanske vore något för dig.
Lycka till!

Gunilla

Lisa

20 september 2008 17:54

Precis som de skriver ovan, gör det till en mysig stund nu i början när det tar tid (det blir bättre, hans teknik kommer bli bättre med tiden, och efter 2 månader när man anser att amningen är helt etablerad så är han säkert nere i max 10 minuter). Filmer kanske, böcker, eller någon dvd-box som SATC eller liknande.

Och kom ihåg att det jobbiga är övergående, sen kommer det bara bli mysigt.

Men visst man ska inte slita ihjäl sig heller.. och en glad mamma är den bästa mamman, oavsett om hon ammar eller ger ersättning.

Kram och lycka till!

Linn

20 september 2008 19:43

Jag kommer också ihåg hur det var den första tiden. Gjorde så sjukt ont i ena bröstet särskillt, och man satt och ammade hela dagarna och nätterna. Men som de andra säger så blir det en enorm skillnad efter ett tag. I början tog det säkert minst 1 timme åt gången, men efter några månader var man nere på 5-10 minuter. Det är som sagt skitjobbigt i början, men jag tycker själv att det lätt var värt det.(nu när jag vet hur underbart mysigt det blir tillslut)Hoppas du orkar igenom pckså, men det är ju inget fel heller att ge ersättning....
kram o lycka till

Linda

20 september 2008 21:07

Jag känner igen precis allt du skriver. Själv kände jag mig nästan lurad av att ingen sagt hur jä-la ont det faktiskt gör i början. Jag höll ut o ammade våran son fastän jag hade stora sårskorpor på bröstvårtorna i början. Det gick ju naturligtvis över men det var fruktansvärt när brösten var som ömmast. Det var nära att jag skrek rakt ut när han tog tag o började suga..Värsta sortens tortyr skulle man kunna säga men det hör man inget om innan man får barn. Det är i stort sett bara som du säger; hur mysigt det är osv.
All heder o respekt åt alla nyblivna mammor! Oavsett om man väljer att amma eller inte.

alexandra

20 september 2008 23:16

Kan man inte köpa en bröstpump och punpa ut mjölken iställer för att amma? jag menar om man tycker att det känns så jobbigt, varför ska man plåga sig själv? Jag vet ju inte hur det känns, har inga barn själv, men det måste väl finnas något som lindrar smärtan förutom tabletter...(?) Låter iaf inte så roligt...men som en annan skrev, smärtan försvinner väl efter ett tag. Bröstvårtan blir väl härdad efter han kan jag tänka mig. lycka till!