Jag känner typ inga värkar alls nu längre. Men bebisen rör sig väldigt mycket nu, har hållt på länge och bökat runt och tryckt på neråt. Nåt konstigt är det i allafall...

Vaknade runt 1.30-2 inatt av att det gjorde ont. Och då hade jag legat och vridit och vänt mig ett tag och trodde att jag fick ont pga hur jag låg (vilket man lätt får med en stor mage). Men så började jag känna efter lite mer och märkte att det var ju regelbundna värkar. Jag låg så ett tag, ca en halvtimme, sen väckte jag älsklingen och sa att det kanske var på gång. Men värkarna kom med 7-15 minuters mellanrum.

Vi var uppe en stund och åt mackor och tittade lite på tv. Sen la vi oss för att vila igen och jag lyckades sova mellan 6.30-8 Vi ska iväg och kolla på lägenhet kl. 10.30, så vi hade ställt klockan på 8.

Värkarna kommer lite då och då fortfarande, men är inte lika starka som under natten. Vet inte om det verkligen är på gång eller om det är falsk larm. Älsklingen ringde BB och pratade med dom, dom sa att det inte var några problem att åka iväg en stund (och kolla på lägenhet) om jag känner att jag klarar det. Så vi ska snart iväg... 

Jag har inte känt så tydliga värkar tidigare, med så tydlig början och slut... så därför kändes det verkligen "på riktigt" denna gång. Men värkarna är helt hanterbara och dom flesta gör inte allt för ont!

Idag räknas bebisen som fullgången! Jag går in i 38:e veckan (37+0) och då om bebisen kommer ut idag så skulle han inte räknas som för tidigt född, utan som helt normal. Så han får gärna komma ut nu!

Mina känslor inför förlossningen: Jag fick några frågor av Linda angående mina känslor inför förlossningen. Jag har under hela graviditeten känt mig lugn inför förlossningen. Jag har hört både från min mamma och min halvsyster att dom har haft bra förlossningar och inte behövt ta epidural utan klarat sig med lustgas. Jag tror att det kan vara mycket genetiskt hur kroppen klarar av en förlossning, så därför har jag känt mig lugn. Sen tror jag också att inställningen inför förlossningen också påverkar, eftersom jag känner mig lugn så kommer det nog gå bra också.

Jag har tänkt att förlita mig på profylaxandning, avslappning och massage så mycket som möjligt. Jag och sambon har ju gått profylaxkurs tillsammans och jag tror att han kommer att vara en jättebra partner under förlossningen. Han känner mig väl (efter 6,5 år) och jag litar helt på honom. Jag har skrivit i förlossningsplanen att jag vill att vi (jag och sambon) ska klara oss själva så mycket som möjligt, att barnmorskan inte behöver vara med hela tiden (utan så lite som möjligt). Jag känner mig tryggast med honom och jag tror att vi kan klara av det bra tillsammans, vi har båda läst på väldigt mycket inför förlossningen.

Om inte profylaxandning, avslappning och massage inte räcker så hade jag tänkt använda mig utav dusch/bad, akupunktur och eventuellt TENS. Jag älskar att duscha och har i många många år tagit duschar när jag får ont i huvudet istället för att ta en tablett. Jag har även många gånger satt mig i duschen när jag har varit bakis. Så duschen är en av mina bästa vänner när det gäller smärtlindring och avslappning, så den kommer nog vara bra under förlossningen också!

Jag vill gärna att bebisen kommer ut NU! Längtar massor, mest efter att få se hur han ser ut och att få hålla om honom! Så för mig får förlossningen gärna sätta igång så fort som möjligt. Och det blir ju att jag "känner efter" ganska mycket hela tiden, "var det där en värk" och "vad händer nu"...osv... denna väntan är ganska så jobbig... och jag är en ganska otålig person annars!

Vi har hållt på och packat BB-väskan lite nu. Det vi har packat ner är:

• Kläder till bebis + babyfiltar
• Kläder till mig (sköna amningslinnen, Juicy Couture mysbyxor, mm)
• Kläder till sambon
• Morgonrockar
• Nåt att läsa, jag tänkte ta med mig Amningsboken av Kristin Svensson
• En stor godispåse
• Dr.Pepper
• Amningsnapp och bröstskydd
• Ipod:en
• Kameran (har vi inte packat ner ännu, men den får absolut inte glömmas!!)
• Vetebältet

Äntligen augusti! Augusti betyder att bebisen kommer snart... inte många dagar kvar nu! Och imorgon räknas bebisen som fullgången, alltså inte för tidigt född eller några konstigheter om han kommer ut imorgon!

Vi fick en massa gratis prylar av barnmorskan när vi var där idag. En massa reklam-prylar, men ändå... kul att få! Den gräsligt fula väskan innehöll: blöjor, skötbäddsunderlägg, trosskydd, haklapp eller är det en bandana?, leksak att sätta fast på barnvagnen, tidning och en massa massa reklam.

Idag så var vi hos barnmorskan och hade en liten sammanfattning av hela graviditeten (så det kändes som en "avslutning"). Vi var alla överens om att det har avrit en bra graviditet utan några komplikationer. Vi pratade även om våra tankar kring förlossningen. Jag berättade att jag hade inte tänkt ta någon EDA (epidural), utan jag ska försöka klara mig med profylaxandning, massage, akupunktur och dusch/bad.

Bebisen låg fortfarande med huvudet neråt men nu var huvudet fixerat, vilket innebär att han ligger redo!

Hon mätte också livmodern (symfys-fundusmått) som hon har gjort regelbundet. Vi fick med utdrag ur mödrahälsovårdsjournalen som ni ser här ovan. Dom röda prickarna är alltså mitt symfys-fundusmått och man ska ligga emellan dom streckade linjerna (den heldragna linjen är precis i mitten och jag har ju oftast legat på den).

Vi har ju redan bestämt vad vår lilla son ska heta (om han nu ser ut som en sån som vi har tänkt). Men man känner ju lite press på sig, namnet man väljer ska han leva med hela livet (om han inte byter efter 18 år förstås). Och självklart har namn betydelse!

Charlotte Hagström har till och med skrivit en bok som heter "Man är vad man heter". Där hon tar upp betydelsen av namn. Där hon skriver att om hon hade hetat Gull-Britt så hade hon nog fått ett annorlunda liv.

En ständig diskussion på Familjelivs forum är så kallade "white trash namn", exempel på såna namn är Kevin och Liam (enligt Wikipedia). Förr var det väl y-namnen som var white trash (Sonny, Conny, etc) och var det inte så att dessa namn förekom oftare bland brottslingar? Betyder det att framtidens brottningar heter Kevin och Liam?

Men man tänker sig verkligen för när man ska tänka ut ett namn till sitt barn. Vilken sorts person är en person som heter X? För nog allt lever vi upp till våra namn?