Nu har vi promenerat och promenerat... Vi promenerade till Gamla Stan och köpa finfina praliner på Boutique de Chocolat för 120 kronor så nu är jag på lite bättre humör!

Sista halvtimmen av promenaden så kändes det mer i magen och magen kändes tung, tryckte liksom neråt. Men inga riktiga onda värkar under promenaden.

Vi har sagt nu att nu har vi försökt så mycket vi kan på egen hand. Om inget händer så sätts jag igång imorgon i allafall!

Jag ger snart upp! Nu har jag varit riktigt deppad eftersom värkarna avtagit igen! Jag förstår om ni blir trötta på att läsa om värkar som kommer och försvinner... men tänk er då jag som får upp hoppet varje gång värkarna tilltar.

Älsklingen har tröstat mig och jag försöker tänka på att alla dessa falsk larm har faktiskt gett resultat, jag var ju öppen 2 cm igår morse... nu efter nattens värkar så kanske det är ännu mer?

Min kropp är kanske sån som ska hålla på och hatta fram och tillbaka... vad vet jag. Men på Familjelivs diskussionsforum är jag verkligen inte ensam om falsk larm och förvärkar i veckor...

Det som är jobbigast är att jag ställer in mig på att "nu är det på riktigt" och så är det inte det... och då försöker jag ändå vänta så länge som möjligt med att tänka så... jag avfärdar dessa tankar om värkarna inte känns så mycket eller hållt på så länge.

Min syster har tre barn och med hennes första så hade hon en jättelång och utdragen förlossning. Sen med andra barnet så började hon gå runt en massa i korridorerna och då sa barnmorskan till henne att hon var en sån som behövde "gå ut" sina barn... så sen med tredje gick det jättesnabbt och bra när hon visste att hon behövde promenera en massa. Jag kanske är likadan? Vi ska i allafall prova en promenad till...

Nu har jag sovit och vilat. Jag sov ca 2 timmar och när jag vaknade fick jag flera onda värkar så jag tänkte direkt "shit, hur har jag kunnat sovit med sånna här värkar!  vi måste åka in direkt". Men efter en kvart så kom dom inte lika tätt... nu kommer dom inte så ofta men dom gör mycket mer ont.

Jag är supersugen på thaimat, så älsklingen ska gå och köpa lite klockan 11 då dom öppnar... så får vi se om värkarna kommer oftare snart.

Ringde BB igen eftersom värkarna inte är så kraftiga när jag ligger ner eller sitter. Barnmorskan tyckte att jag skulle ta det lugnt och vila. Hon tyckte att det lätt som om jag fortfarande var i latensfasen eftersom värkarna fortfarande var oregelbundna. Så hon tyckte alltså inte att jag skulle promenera och "tvinga" fram värkarna... för då sa hon att jag kunde få promenera i flera dygn...

Så nu lägger jag mig och vilar lite och ser om värkarna försvinner eller vad som händer....

Värkarna stannade av lite för ca en timme sen så nu har vi varit ute och promenerat. Under promenaden så kommer värkarna tätt och känns mycket... hoppas att dom fortsätter nu här hemma annars blir det snart en till promenad.

Vaknade runt 2 och hade då värkar var 5-6:e minut. Har försökt vila lite, men det är svårt. Nu kommer värkarna med 3-4 minuters mellanrum. Ringde BB Stockholm för nån timme sen och barnmorskan tyckte att jag skulle ta en varm dusch och försöka vara hemma så länge som möjligt. Just nu så känns det som om jag kan vara hemma ett bra tag till... värkarna är inte alls så farliga. Dock så gör det ont i höfterna och låren en del... inte så skönt!

Hinnsvepningen verkar ha gett resultat, jag har haft värkar ända sen hon gjorde den. För den som inte vet vad hinnsvepning är så är det så att läkaren (eller barnmorskan) sveper med fingrarna inuti livmodern så att hinnorna lossnar lite från livmodern (han/hon tar inte hål på hinnorna!).

Värkarna kommer någerlunda regelbundet med 6-7 minuters mellanrum och håller i sig i ca 45 sekunder. Dom gör inte så jätteont... men vissa gör ganska så ont. Men än så länge är dom hanterbara med hjälp av profylaxandning och avslappning. Men vi väntar ett tag till innan vi ringer BB för att se så att det inte är falsk larm igen... värkarna kan ju avta...

Läkaren från SÖS ringde upp mig nyss (hon var mycket bättre än den förra som aldrig ringde upp som hon sa att hon skulle). Mina blodvärden var fortfarande lite förhöjda men det var helt okej. Eftersom jag helst inte ville bli igångsatt så sa hon att vi kunde ge det en chans att komma igång av sig självt idag och imorgon. Så jag fick en tid för igångsättning på lördag. Hon tyckte att det inte fanns någon anledning att vänta längre än så... med tanke på mitt blodtryck (som fortfarande var 140/90) och mina blodvärden.

Så till helgen är vi föräldrar! Känns lite pirrigt! :)